Idag har jag spelat snörugby, eller rugby i snö iallafall. Det var galet roligt måste jag säga, och jag har ont överallt, men jag som älskar att klaga har väl inget att klaga på, för nu får jag klaga hos mami (nån som fattade det?). Kan säga att så fort mina knän eller händer är under hjärthöjd så trycker det som fan och blåmärken börjar bildas, men men, sitter man med benen upplagda högt så är det överkomligt. Stå upp går däremot inte ^^
Men det var väldigt kul iaf, det nekar jag inte ^^ Och garanterat värt det :P
Kom på när jag kom hem sen att jag inte ätit något sen middagen dagen innan, alltså sedan klockan 19 igår. Så det blev våfflor när jag kom hem vid 19, så ingen mat på ett dygn. Men det överlever man tydligen ^^ Även när man rör på sig mer än vanligt.  

Orkar inte skriva mer nu faktiskt, för trött...

Dagens skratt från Ylvas sida...
*det ringer*
Ellen *kaxigt*: ...och ni tror att jag alltid kommer svara, fan asså! Vilken familj jag bor i!

Ellen svarar:...........eeeeeeehhhhh...eeeeeellen?!
Ylva: Vafaan var det där nu då?
Ellen: Men det enda jag kom på att jag ville svara med var "Hola Kinshasa" så jag glömde vad jag hette!!!

Efter det låg Ylva i en hög på golvet och vred sig av skratt, som tur var, var det min mor som ringde, så det spelade ingen roll att jag inte lyckades svara...:)

På midsommarafton är det du som binder kransar,

Av gullris, klint, akleja och förgätmigej.

I ylleklänning du sen runt midsommarstången dansar,

Att somna tidigt sedan duger ej för dig,

Nej upp för berget skall du som det gällde livet,

För att se solen stiga över hembygd kär,

Sju sorters blommor under huvet sen, är givet,

Sen är det väntan på en höst med svamp och bär.

Och du går runt i ditt Pompeji bland ruiner,

För vår lägenhet är Kosovo i miniatyr,

Hos Tommy och Hjördis är rent och där finns viner,

Här finns utlopp för ilskan som inom dig gryr,

Hur du har hamnat i den nedersta av kretsar,

I Dantes helvete så tidigt, undrar vi?

Du som har ordning ut i dina fingerspetsar,

Håller oftast ordning, tur är väl det, på vår anarki.

Vid datorn sitter du på lur mest hela tiden,

och lägger ord i kors alltför att få poäng,

och fastän timmen mången gång försen är liden,

Så vill du ännu riktigt ej gå till din säng.

Det kallas Scrabble, ja det har vi ju fått veta,

det att ha tråkigt - men på ett roligt vis,

Ingen kan nog få dig att sluta alfapeta,

Skulle man försöka, ja då skulle det bli kris.

Likt gamle Noak som planterade på marken,

Har också du en känsla för det där med grönt,

Det skall erkännas att du ej får hjälp av varken,

din make, dina barn, det kanske ej känns lönt,

att bjuda sommarens primörer till de sina,

när det är din rygg som i slutändan blir krökt,

men ändå står du där och gräver hål till Kina,

och det du odlar är på alla sätt utsökt.

Var måndag tjatar du på oss som kvar är hemma,

Att spela in George Clooney och hans sjukhusgäng,

Själv flyr du fältet för att träna på din stämma,

Fast för oss så verkar det va mest fnitter och fläng

Själv har du sagt att varje måndag klockan åtta

Så blir du flicka som på nytt, och lever ut

Och tack vare träning är du ingen medelmåtta

Nej vackra toner kommer jämt ifrån din trut

Trots körsångsträning är du borta i musiken,

Allt som är bra det låter som Sir Elton John,

Och när vi säger vem det är blir du besviken,

Inte kan du hjälpa att du inte är en sån,

som håller koll på skivsläpp, spelningar och vilken,

artist som sjunger vilken låt i vilken grupp,

men med träning kan du kanske pricka rätt sen,

Vi tror på dig - ännu har vi ej gett upp!

När du på landet ger dig ut till dina ställen

Där svampen växer stor och gul och jättegrann

Ibland vi vänta får på dig till sena kvällen

För vi vill ha den stekt till maten vår minsann

Men du får inte villa bort dig uti skogen

För vi vill alltid ha dig hos oss nu och här

Vi älskar dig, och vi vill alltid va dig trogen

Dig skall vi älska livet ut, dig har vi kär!