Min Natt:
Jag kommer upp från tåget som anlänt 00.39 till min station. Börjar på vägen upp till huset undra var jag har lagt mina hemmanycklar. Inser till min stora skräck att jag har glömt dom hemma i fredags, då jag senast var hemma, och att jag är ensam hemma över helgen. Med andra ord hade jag ingenstans att ta vägen, inga vänner hemma på ön, närmaste vännen måste vara någonstans på söder, dvs 1h med natttrafiken, tillbaka dit där jag kom ifrån.

Jag bestämmer mig för att sätta mig utanför mitt trapphus och rota igenom alla väskor och påsar i kylan. Jag kommer upp till porten och ser att den är öppen och någon på första våning lassar saker in i en bil, bara det är ju misstänksamt, men jag brydde mig smärre. Jag åker hissen upp till min lägenhet och sätter mig hjälplöst på golvet utanför dörren. Ett nytt alternativ jag kommit på var att sova på golvet utanför lägenheten tills mina grannar vaknat, så jag kunde få låna extranycklar.

Jag rotar igenom alla gömda fack och inser att jag verkligen har glömt nycklarna. Jag börjar ge upp och tankarna går i dubbla tempot (vilket inte var särskillt snabbt, då min hjärna var lätt förstörd av sömnbrist). Jag ger upp och rycker hjälplöst i handtaget för att jag bara vill in. JAG VILL BARA IN! Och när jag rycker, så går dörren upp. Jag står i chock och inser till min skräck att jag hade dörren uppställd i fredags innan jag drog hemifrån och antagligen glömt att låsa den igen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men beslutar mig tillslut för att bara gå och lägga mig istället, lycklig över att jag faktiskt hade någonstans att sova över natten.

Kan för att underlätta förklara att våran dörr låser sig automatiskt, så fort man smäller igen dörren, för att ha den uppe, måste man ställa upp den med en spärr, och det görs sällan.

Lars Winnerbäck - Vi har solen i ögonen