kan ju berätta lite om gårdagens bravader..
gick första dagen i skolan efter lovet, trött som en gnu kan jag påpeka..efter engelskaredovisningen där det enda hon klagade på var att jag sa sheep istället för cheap. Men men, det kanske man kan överleva. sedan "åt" jag lunch, jag drack vatten i stort sett, alex ringde och jag drog över till honom för att få gråta en skvätt. blev inget gråtande iofs, eftersom jag inte skulle gråta, det var inte därför ja va där, men ändå..blev lite wow, nudelsoppa, emofrisyr (som slutade med att jag stod och tvättade håret i en kvart över hans badkar), upptäkte att han var kittlig och sedan lite prat..

mötte mamma på ropsten och vi åkte och handlade mat till oss och till mormor. jag träffade henne för första gången sen hon åkte in till sjukhuset, vilket var så otroligt obehagligt, det var inte min mormor som satt på en stol i köket, det var en trött, svag, deprimerad, gammal kvinna som jag inte kände igen, min mormor är pigg, glad och hjälpsam. min morfar har alltid sett jätteskruttig ut jämfört med henne, lätt halt och halvdöv, men nu såg han ut som om han kunde ställa upp i OS. min mormor berättade att hon inte förstod vem hon var längre, att det inte var hennes kropp, eftersom hon inte kunde använda den som hon ville, hon kunde inte förstå varför hennes ben inte orkade bära henne. hela den vistelsen gjorde mig så otroligt deppig och fick mig verkligen inte att må bättre. mamma berättade att antingen så är mormor tillräckligt envis för att träna upp sig själv igen eller så kommer det slå till på riktigt och vi kanske förlorar henne.. fasen.. orkar ja de liksom?