s.308

"Jag fantiserade att jag befann mig i det. Jag spetsade öronen, men det hördes inte det minsta lilla ljud. Inga cikadors och fåglars sång och heller inga barnröster. Kanske hade nyckelfågeln inte vridit upp nyckeln. Kanske hade världen stannat och jag blivit instängd för evigt i brunnen. Världen hade dragit sig för att till slut stanna helt. Floderna lopp, lövens darrande, fåglarnas flykt - allt detta hade bara avstannat helt plötsligt."