Mycket har hänt och mycket kommer antagligen inte att fortsätta hända. Eller vad vet jag. Mycket har hänt och jag har ingen aning om framtiden, kanske är en bättre inledning?

När jag kommer hem för första gången på över ett och ett halv dygn ser jag att hela köksgolvet är dränkt av vatten och jag ringer min familj på landet i ren panik. Jag har inte haft diskmaskinen igång eller någonting, så vattenledningarna har bara levt sitt eget liv.
Lillebror ringer:
-Hur går vattenskadan?
 -Bra?!
-Kommer du imorgon?
-Nej
-Tisdag?
-Jag vet inte
-CYKLA!
-MEN JAG VET INTE!
-Hejdå!
*klick*