Som vanligt hade jag en jättebra tanke innan jag loggade in här. Not so much anymore.
Jag har insett att jag är en humörsbloggare och otroligt disträ. Jag kan inte riktigt hålla mig till ett ämne och ännu mindre skriva dagboksberättelser, eftersom jag själv tycker att det är så tråkigt att skriva. Kan ju berätta att jag under Kristihimmelfärdshelgen var på mitt land i Blyberg. Mysigt, mysigt. Valborg firades med vänner, för att sedan bli övernattning hos Nisse.

Nu fick jag uppdraget av Maria att förklara hur man skriver en kärleksförklaring; och mitt allra bästa tips är..barampampam...tala från hjärtat! Jag är ingen expert på kärlek, verkligen inte, jag är tillochmed totalt värdelös på den här klassiska pojke-flickakärleken som man förväntas klara av. Jag har blivit mer av den där vänskapstjejen, tjejen som man blir vän med och som man pratar med sina ragg med, så jag är verkligen inte personen att tipsa om. Men det jag vill komma till är att en kärleksförklarings syfte är att visa för någon hur man känner för personen, och då är mitt tips att tala ur hjärtat, skit i hur det låter eller hur pretto det verkar. För jag vet av egen erfarenhet att det är vad som berör ordentligt är inte ett perfekt tal, utan det handlar om att visa vad man känner. Hur man säger det spelar ingen roll, att man säger det är vad som är väsentligt.  Så ut och sprid kärlek!                   Vardagskärlek FTW!

Varsågod Maria, ett litet kort inlägg om kärleksförklaringar. Får se när jag förklarar min kärlek för dig :)