"I våras gav du mig hyacinter, hyacintflickan kallades jag."
Men när vi gick hem, sent, från hyacintträdgårn,
du med famnen full, med håret vått, då kunde jag inte tala,
och synen svek mig, jag var varken levande eller död,
och jag förnam intet, men såg in i Ijusets hjärta, i tystnaden.



 - TS Eliot