Han hade fågelfrön i innerfickan på sin duffel. Tjocka glasögonbågar och dom charmigaste ögonen du kunde hitta. Hans dialekt kommer ifrån Värmland. Han läser konst på folkuniversitet och la då och då in vackra kommentarer om fina saker. Om döden och sånt. Han förklarade att han tyckte om många saker. En av dom sakerna han tyckte om var hur vägen svängde påväg upp till hans hus hemma i Värmland. Han konstaterade att jag hade vackra ögon och att vi aldrig mer skulle ses igen. Men, under andra omständigheter, så skulle vi ha varit gifta. Mer än så behöver inte jag veta.

Det är verkligen små saker som gör livet värt att leva. Vackra pojkar med vackra namn till exempel.